Fotskäl

-Fotskäl, aldrig hört talas om det, sa Louise.

-Namnet låter bekant tycker jag, har nog hört det någon gång, sa jag. Genast började vi googla på det.

– Någonstans i närheten av Kinna , sa Louise efter en stund. Wilma skall på läger dit.

Nu är vi som sagt här och tro det eller ej men det fanns en ishaĺl härute i skogen. Mitt ute i ingenstans dök skylten upp som visade på ishallen.

10,9 grader står termometern på inne i ishallen. Detta är högst upp på läktaren där värmen samlas, varför vara ute i den 20 gradiga härliga septemberdagen när man kan välja ishallen i Fotskäl. Hursomhelst så är det roligt att titta på tjejerna, ännu roligare är det att stå alldeles ovanför och lyssna på snacket mellan övningarna. Lyssna på hur så unga tjejer pratar ihop sig om hur dom skall göra. Två grupper åker i mina ögon runt i kring och ibland korsas deras vägar till synes helt slumpmässigt. Givetvis är det inte slumpmässigt utan det är precis det tjejerna livligt diskuterar. Hur dom skall mötas bättre bästa gång eller

” om vår grupp gör så här så kan ni komma här ”.

Nåja lite kul är det iallafall. En söndag i september när det är 20 grader varmt…utanför.

En dag vid poolen

Den ligger längst ner på området, närmaste granne är havet. Endast några beachvolleyplaner skiljer det nedre poolområdet från sanddynerna som är gränsen till stranden. Formad som en åtta med en grundare del i ena änden, den ände som man kommer in till först när man passerat trappan som leder upp till baren och lunchrestaurangen.

Den grunda delen börjar på ungefär 40 cm för att bli djupare ju längre mot den smala passagen som leder till djupdelen man kommer. Den djupa delen är ca:1,5 meter och den blåa mosaiken ger en härligt glittrande blå färg i solskenet. Runtom står med ett par meters mellanrum fasta träparasoll med basttak som flankeras av jämna rader med solstolar där det på dagarna ligger människor med skiftande karaktär, där finns den soldyrkande kvinnan som till varje pris skall ytnyttja alla dygnets soltimmar. Där finns de som söker skuggan under parasollet för att spela Yatzy, givetvis finns barnen som med sina uppblåsbara puffar på armarna glatt tjoar och plaskar i vattnet under föräldrarnas vakande ögon. Kvinnan som ligger halvt i skuggan och läser sin bok är givetvis även hon representerad. Ett par sitter mest i skuggan och pratar, kanske håller dom på att planera höstens husrenovering hemma i Sverige, eller Holland för den delen. Badvakten sitter i änden på poolen på sin stol och ser allmänt uttråkad ut, surfar lite slött på sin mobil. En man sitter och skriver något på sin mobil, kanske uppdaterar han facebook, skriver på sin blogg eller rentav spelar golfspel. En annan man sitter och biter på naglarna samtidigt som han läser sin bok, frun ligger bredvid i sin stol och sover med öppen mun. Kanhända sover hon inte optimalt på natten och tar igen lite välbehövd sömn nu på dagen. Ett tyskt manligt par smörjer in varandra med solkräm för att sedan mest hålla sig i skuggan, med jämna mellanrum promenerar dom uppför stentrappan till baren för en öl och en cigarett. Kvinnan med boken ler kärleksfullt mot sin öldrickande man som sitter och fingrar på sin mobil. En toplesssolande dam ligger på rygg med sin make bredvid sig, kanske sover han eller så ligger han och tittar ömsint på sin fru? Ett sällskap som skulle gå till lunchrestaurangen diskuterade var man skulle vara efter lunch, några tyckte att dom skulle gå tillbaka till detta poolområdet varpå den soldyrkande kvinnan kom med argumentet att det var sista dagen och promenaden som säkerligen tog 5 minuter stal soltid. Det verkar ha avgjort saken för dom syntes inte till mer. En helt vanlig dag vid poolen.

Lifeguard

Ännu en morgon, soligt idag igen. Snart väller dom in, turisterna som fyller stolarna runt poolen. Smetar in sig i solkräm som sedan lossnar i poolen så att vattnet måste bytas varje dag. Delar av det iallafall.

Ett satans evighetsgöra detta. Städa runt poolen, ställa tillbaka stolarna så att alla kan flytta runt dom igen.

-Tänk att det skall vara så svårt att ligga i stolarna på en plats , tänkte den frustrerade lifeguarden där han satt på sin plats och såg hur gästerna genast började flytta runt hans prydligt uppställda stolar. Han var en extrem ordningsmänniska, symmetri var enligt honom ”vägen till himmelen ”.

En rysning for genom honom när tyskar, svenskar och en och annan polack började röra till hans stolsrader. Småbarnen skall vi inte prata om, skrikandes och skvättandes sölade dom allt från Coca Cola till glass i poolen. Mannen där måste ha timmar med film på sina ungar.

Film som han sedan kommer att plåga släkt och vänner med under vintern hemma i Tyskland. Gästerna kommer att titta pliktskyldigt och gäspa i smyg när timme efter timme av film förevisas. Det enda som lättar upp stämningen vid sådana tillfällen är ett stadigt serverade av ouzo, ”för att komma i rätt stämning” enligt värden.

– Skulle inte förvåna mig om ungen gör sina behov i vattnet samtidigt som pappan filmar, tänkte lifeguarden uppgivet varpå han gick ut för att ställa tillbaka ett antal flyttade solstolar.

Rhodos

Undrar hur gammalt det är, det kan vara 100 år, det kan vara mer..det ser onekligen ut som en gammal ruin av något som kan ha varit ett boningshus, utanför har det antagligen gått getter och betat. Dom har sökt skugga under träden mitt på dagen när solen är som hetast, då alla behöver den lilla skugga som kan ges. Inne i huset har mjölken blivit till ost enligt receptet som gått i arv i många generationer. Härifrån har sedan ägaren till getterna gett sig iväg för att sälja mjölken eller osten han producerat. Nerför den branta backen med sina många stenar som otaliga generationer före honom gjort.

Med sig hade han allt som skulle säljas i närmaste by, på närmaste ställe där det fanns någon marknad där han kunde få avsättning för sina saker.

Vad finns här idag, om man vänder på sig syns ett enormt hotellkomplex. Bara turister som lever sitt tillrättalagda liv.

Turister som går närmaste vägen till baren, restaurangen eller som längst till stranden. Samma strand som den gamla mannen vandrade längs på sin väg för att sälja sina varor, samma strand där fiskarna landade sina fångster innan turisterna tog över med sina badmadrasser och pina colada och annan kokosdoftande solkräm och de ständiga vattenlekarna ledda av en hysterisk man med megafon. Undrar vad getterna skulle tänkt om lekledaren med megafonen? Kanske bocken hade tagit saken i egna händer, eller horn och sett till att han fick bada. Men här fanns inga getter nu så han fick hållas med sina mer eller mindre tokiga lekar och oväsen via megafonen. Ovanför stranden ligger hotellet som verkar ligga i en gammal olivlund. Det växer olivträd överallt som även dom ser gamla ut.


Tänk om dom ändå kunde berätta, om vi leker med tanken att dom är några hundra år gamla så har dom sett det mesta. Inte bara de nu otaliga turister som hasar fram i sina flip flops på väg till poolen eller till all inclusive baren och tillbaka med en ouzo eller gin tonic balanserande i vardera hand. Eller de små barnen som springer fram och tillbaka med glass eller Coca Cola. Dom måste ha lite mer att förtälja om vad som hänt här innan det, ungefär samtidigt som mannen passerade med sina getter nere på stranden. Här måste otaliga skördar skett och kanske har de oliverna exporterats till Sverige. Kanske förförde greken med getterna sin blivande fru här, eller så blev han till härunder olivträdet. Otaliga är de hundar som gjort sina behov här. Men nu passerar det en ölstinn tysk följt av en vitlöksdoftande fransman som i sin tur åtföljs av en halvfull svensk med ett glas ouzo i handen, dagens tredje, den andra sveptes alldeles nyss i baren. Vad olivträdet tänker kan vi bara ana och den gamla mannen med getterna sitter väl i sin himmel och följer det hela på sitt sätt, kanske med en ouzo i var hand och sina getter förnöjt betande bredvid sig.

Golf

Efter över tio års uppehåll har jag nu tagit upp golfen igen. Det hela började egentligen under förra OS när vi satt och tittade på golfen och och jag blev lite sugen, detta sa jag till Louise som då inte kommenterade det ytterligare. Tiden gick och jag tänkte inte mycket på det egentligen förrän nu i våras då Louise helt plötsligt sa. – Vi kanske skulle börja spela golf? – Ja gärna sa jag och på den vägen är det, nu skall vi göra denna ”satsningen” tillsammans.  Vi slog några hinkar och det kändes överraskande bra, bollträffen fanns där och på övningsgreenen satt puttarna också hyfsat. Glad i hågen gick jag en dag ut på banan och peggade upp på första tee, ett par provsvingar och sedan är det dags för första utslaget på många år. Bilarna susar förbi på motorvägen strax utanför, det är kallt och lite blåsigt när jag ställer upp mig och försöker skapa bilden av 200 meter rakt ut på fairway. Med den bilden i huvudet börjar jag baksvingen  och  bollen träffas med klacken på klubban , den går visserligen ganska rakt men bara 50 meter längs marken. Jaja, tänker jag, stilla för mig själv att de var ju ändå väldigt länge sedan och stoppar tillbaka klubban i bagen och knallar iväg. Nästa slag bjuder inte på nämnvärt bättre resultat och när jag ett antal slag senare äntligen kommit ut på fairway via en droppad boll vid vattenhindret och  därmed skall slå typ femte eller sjätte slaget är humöret på väg ner. Vad hade jag väntat mig egentligen? Att jag skulle gå på banans par eller rada upp fina slag och sänka alla långputtar, kanske chippa i från greenkant? Några hål senare hade värken börjat komma i armarna och klubban greppades krampaktigt inför varje slag. Humöret var kanske inte det bästa just då och sakta men säkert började jag undra varför, varför i herrans namn skulle jag börja med detta igen? Allt kom tillbaka till mig, all frustration över dåligt spel, över missade puttar! Som genom ett trollslag träffade jag då bollen, om de berodde på att jag vid det här laget var så trött i armarna att jag knappt orkade hålla i klubban, och därigenom inte kunde krama klubbskaftet eller om det berodde på att jag helt enkelt började hitta spelet behöver vi inte rota i. Men det faktum att bollträffen helt plötsligt kom gjorde givetvis humöret bättre. Golf är verkligen en fantastisk sport som skapar ett beroende hos utövaren. Allt kan kännas hopplöst för att plötsligt vända och skapa en euforisk känsla .