På ett snabbtåg i närmare 300 km/h någonstans på den Koreanska landsbygden. Reser från Busan till Seoul. Har full tillgång till Wifi ombord, sitter och slötittar på svt play, ett avsnitt av uti bögda. Inget som lämnar djupare spår men slås ändå av tanken att vi ständigt är uppkopplade. Vi har ständig möjlighet att låta oss matas med både nyttiga och mindre nyttiga tv serier, allsköns webinformation mm. På tunnelbanan i Seoul, ja förresten på alla andra ställen sitter också människor och flippar websidor och reklamjinglar och tusentals andra sociala medier. Jag är inte sämre jag, denna blogg är också ett exempel på den totalt uppkopplade värld vi lever i. Är det av ondo? Nej det tror jag inte men lite eftertanke ibland kan nog vara nyttigt. Tittar upp lite, ut genom fönstret. Ett i raden av alla byggen susar förbi, det byggs verkligen överallt här. För ungefär 50 år sedan hade Nordkorea bättre levnadsstandard än här, idag är Sydkorea en av världens ledande ekonomier. Det kallas utveckling och är riktigt häftigt att ha fått se, allt hänger dock inte med. Det finns fortfarande sunkiga områden och fattiga människor, läste att drygt 12% av sydkoreanerna lever under gränsen för fattigdom. Med en befolkning på 51 miljoner blir det ganska många, runt 6 miljoner. Men med den uvecklingskurvan dom har så kommer det med största sannolikhet att minska. Det lär finnas fler mobiltelefoner än människor här och nästan lika många olika internetuppkopplingar. Man beställer mat i en app i mobilen och får den levererad hem till dörren, det testade vi igår. Är som sagt på väg till Seoul för vidare färd hem till Sverige, det blir en övernattning på hotell vid flygplatsen. Rummet är förresten beställt via mobilen, i en app. Gud vad skönt att vara uppkopplad.

För en gångs skull så ser vi inte Emelie på hennes födelsedag, så vi firar henne glatt på restaurang. I förväg.

Amerikansk barbeque där alla lät sig väl smaka.

Presentöppning som sig bör på kalas.

Nöjd Emelie på väg hem i kvällningen med Yong vid sin sida.

Busan international finance center. Ca: 300 meter högt, inte högst av alla eller ens högst i Busan. Ändå ganska imponerande när man står vid foten på det.

Finns även en del där ett antal restauranger ligger belägna. BIFC mall.

Varför inte Indiskt? Bombay Bräu, känns som ett lite udda namn men det kan säkert funka utmärkt.

Smakade utmärkt och gav energi till promenaden tillbaka.

På väg till stranden stannade vi till och filmade en vacker vy. Idag har vi åkt på en rundtur där denna bro var en del av turen.

I ett regnigt Busan var ändå en bussrundtur ett bra sightseeing alternativ.

I ett land där merparten av befolkningen dricker Soju uppblandad med pilsner, Coca Cola eller annan sötdricka blev undertecknad oerhört lycklig över att finna en British pub. Och tänk att dom hade en IPA, Indica. Dum som jag är tänkte jag att den antagligen är indisk. Men minsann, jag hittade en brittisk pub i Korea där dom serverar en IPA med namnet Indica som är tillverkad i Kalifornien. Jaja..den var god och satt som en smäck.

I ett land där man bara dricker Soju som är en variant på risbrännvin är det inte helt lätt som västerlänning när man t.ex vill ha ett glas vin till maten eller en drink efter maten. Till slut hittade vi en bar som hade, ingen gin tonic men väl smirnoff apple och tonic. Det fungerade utmärkt som avslutning på kvällen.

Verkligen ett trevligt sätt att umgås, Korean barbeque. Man sitter vid bordet och grillar och äter tillsammans. Yong var en mästerlig värd som ledde oss andra genom proceduren så att vi åt vår mat på ”rätt” sätt. Till detta dracks öl eller Cola som blandades med Soju, ett slags risbrännvin som man helt sonika blandar med det man vill dricka. Det enda andra alternativet är vatten.

Middagen avslutades på ett café en våning upp där tvättbjörnar sprang omkring och man kunde klappa dom. Lukten i lokalen påminde till viss del om ett stall.

Även detta är en upplevelse att ta med sig.

Tycker det är spännande med den skarpa gränsen mellan stad och landsbygd. Kanske är så på många ställen men här är det väldigt slående, på ett tåg någonstans i Korea.

Sitter på ett tåg mellan Seoul och Busan. Råkade slänga ett öga på skärmen och såg hur fort det går. Känns inte utan allt flyter på hur lugn som helst, imponerande!

Tänk att ett vanligt toalettbesök kan bli spännande. Här är ett elektroniskt underverk med en massa olika funktioner.

Manöverpanelen skvallrar om tvätt, bide’ och lite till. Provade knappen det står wash på. Nu hände det, den börjar låta och faktiskt tvätta med oväntad klinisk precision. Hittade en stoppknapp och trycker på knappen märkt dry.

Under tiden torkproceduren pågår upptäcker jag en knapp märkt emergency, mina tankar snurrar genast iväg, knappen är verkligen rödmärkt som sig bör för en nödknapp. Vad i denna situation skulle kunna åsamka en nödsituation? Lätt skrämd trycker jag genast på stoppknappen och reser mig. Allt gick bra och med en erfarenhet rikare i bagaget känner jag mig redo att ta mig an dagen.