På ett snabbtåg i närmare 300 km/h någonstans på den Koreanska landsbygden. Reser från Busan till Seoul. Har full tillgång till Wifi ombord, sitter och slötittar på svt play, ett avsnitt av uti bögda. Inget som lämnar djupare spår men slås ändå av tanken att vi ständigt är uppkopplade. Vi har ständig möjlighet att låta oss matas med både nyttiga och mindre nyttiga tv serier, allsköns webinformation mm. På tunnelbanan i Seoul, ja förresten på alla andra ställen sitter också människor och flippar websidor och reklamjinglar och tusentals andra sociala medier. Jag är inte sämre jag, denna blogg är också ett exempel på den totalt uppkopplade värld vi lever i. Är det av ondo? Nej det tror jag inte men lite eftertanke ibland kan nog vara nyttigt. Tittar upp lite, ut genom fönstret. Ett i raden av alla byggen susar förbi, det byggs verkligen överallt här. För ungefär 50 år sedan hade Nordkorea bättre levnadsstandard än här, idag är Sydkorea en av världens ledande ekonomier. Det kallas utveckling och är riktigt häftigt att ha fått se, allt hänger dock inte med. Det finns fortfarande sunkiga områden och fattiga människor, läste att drygt 12% av sydkoreanerna lever under gränsen för fattigdom. Med en befolkning på 51 miljoner blir det ganska många, runt 6 miljoner. Men med den uvecklingskurvan dom har så kommer det med största sannolikhet att minska. Det lär finnas fler mobiltelefoner än människor här och nästan lika många olika internetuppkopplingar. Man beställer mat i en app i mobilen och får den levererad hem till dörren, det testade vi igår. Är som sagt på väg till Seoul för vidare färd hem till Sverige, det blir en övernattning på hotell vid flygplatsen. Rummet är förresten beställt via mobilen, i en app. Gud vad skönt att vara uppkopplad.