Landstigningsstyrkan stod otåligt och väntade på att lemmen skulle fällas ner. Ven skulle invaderas, den månghövdade styrkan skulle välla in över landgången så fort signal gavs.

Först i land åkte förtruppen bestående av några bilar, en med isolering som antagligen behövdes för att bygga någon befästning. Eller så var det precis vad det såg ut att vara, isolering till ett hus. Efter bilarna var det vår tur, något hundratal människor som samstämmigt i en kör rusade av färjan och ropade – var är cykeluthyrningen?

– Uppför backen, sa en luttrad sommarjobbare och pekade med handen åt backen till.

Mobben rusade upp för backen, nu kom insikten ikapp mig. Alla dessa skulle hamna i kö till cykeluthyrningen, före oss! Det fick inte hända, alltså satte jag av upp för backen…och jag kan tävla..halvvägs upp hade jag tagit in och dragit förbi ett antal när Louise ropar flåsande bakom.

– Ta biljetten, ta biljetten jag orkar inte hänga med. Tappade väl någon placering när jag vände och slet biljetten ur handen på henne men nu var vägen fri. Där uppe på krönet var uthyrningen. Kom fram som tvåa till förbokade kön.

Nu väntar nästa prövning, tandemcykling! Vilken harmoni det är med semester.