Idag vänder veckan, en viss känsla av att nu är det snart slut infinner sig. Men bara en kort stund, lite morgondis gör att vi väljer en promenad efter frukost. Faktisk lika bra eftersom tre hela dagar i solen satt sina spår hos oss bägge. En god cappuccino på ett fik vid fyren, härligt att sitta en stund och titta på surfarna som kämpar sig ut genom vågorna liggandes på magen och paddlandes med armarna samtidigt som de spanar ut efter den perfekta vågen, plötsligt ökar frenesin i paddlingen och han vänder upp mot vågen, ställer sig upp med ett hopp och surfar med in en bit för att sedan vända om och kasta sig i vattnet bara för att börja om paddlingen ut genom vågorna. Marie Fredriksson sjöng om den sjunde vågen, det sägs att var sjunde våg är större än de andra. Om det stämmer vet jag inte men den sången är det som dyker upp i huvudet när jag tittar på hur dom kämpar genom vågorna.
Längre bort på stranden är det några som gjort konstverk av sand, det är diverse julmotiv och det som fångar min uppmärksamhet är väl främst Bart Simpson som sitter med sin öl och med en fin tomteluva. Kan det vara igenkänningsfaktorn som gör att jag fastnar för honom, ingen aning men likt Bart kommer jag förmodligen att hamna i ungefär samma position vad det lider under dagen.
Mitt i veckan som sagt, lika långt kvar som det har gått. Både tråkigt och skönt på en gång, det är tråkigt om man tänker på att hemresan närmar sig men om man som jag föredrar att se ”glaset som halvfullt istället för halvtomt ” så är det ju en massa mysiga dagar kvar.