Som alltid innan man skall iväg på en längre resa så var natten orolig, jag sov nog bättre än Louise men vi fick väl ungefär 5 timmars sömn innan klockan ringde och den obevekliga signalen för att stiga upp var ett faktum. Upp och göra det sista klart, lite pulverkaffe i termosmuggen och sen bar det iväg i den glesa morgontrafiken, eller kanske den sena natttrafiken är ett mer riktigt begrepp klockan fyra på natten.

Framme på Landvetter är det så skönt att ha förbokat plats i garaget, bara att köra in och parkera. Tror aldrig vi stått så nära utgången som denna gången. Väl inne i avgångshallen var det en barnlek att checka in i automaten och via en snabb ”bagage drop” så fann vi oss helt plötsligt i securitykön. Även den gick otippat fort och innan vi visste ordet av så var vi klara och iallafall jag kunde slappna av i väntan på boarding. Slappnar av på ett sånt här ställe gör jag bäst med en eller ett par Famous Grouse.

Boarding enligt tidtabell och i luften vill man ju bara att tiden skall gå fort, väntar på drinkvagnen, väntar på mat, köar till toaletten och väntar på drinkvagnen igen. Blev utskälld av en passagerare som satt lite illa till vid toaletten. Folk genade över hennes plats för att komma till andra gången där en ledig toalett fanns, det försökte jag också..egentligen inte hennes fel men hon satt illa till helt enkelt. Måste ändå säga att maten var väldigt god, god krydda och bra smak. Generellt tycker jag att flygmaten blivit ett par nivåer bättre på senare år, tror man insett att på tiotusen meters höjd är smaklökarna inte samma som på marknivå. Men känner inte smaker på samma sätt och maten bör vara mer kryddstark för att smaka gott. Det var den och den smakade jättebra! Paulina hette flygvärdinnan som servade oss, det gjorde hon med den äran. Denna gång satt vi så långt fram att vi såg och hörde det som hände bakom draperiet där dom jobbar med maten, med drinkvagnen och med de beställningar vi alla gjort hemifrån soffan. Det är inte någon semester att jobba som flygvärdinna, dom springer och kämpar hela tiden. Vi sitter mest och undrar varför dom inte kommer med den där maten någon gång, hur svårt skall det vara att bära ut lite brickor och att hämta en gin tonic egentligen? Det är nyttigt att ibland sitta och observera andra som jobbar, de flesta gör så gott dom kan. Ungefär en halvtimme kvar till landning, alla har fått sin mat, sina drinkar och toalettkön ringlar sig lång i gången och Louise sover. Jag är härligt avslappnad och nu känner jag att semestern börjar på riktigt.