Inviger nya året med en tur till husbilen i Lidköping. Finns inget som får mig att koppla av så, att bara sitta och läsa eller för all del skriva lite i bloggen.

Lördag morgon och en underbar tur till favoritstället…Kinnekulle och Trolmen. Kanske inte så inbjudande i det nollgradiga januarivädret men ändå en skön känsla.

De gamla stenmurarna som stöttar vägen ner mot vattnet är av typisk Kinnekullekalksten, så vackra.

Det diskreta vågskvalpet vid Trolmens hamn ger ännu mer ro i skälen.

Efter en timmes härlig promenad är vi tillbaka vid stugan som nu vintervilar i väntan på vårens aktiviteter, då skall landet fräsas, pumpen skall kopplas in och ge liv åt de nu tomma och efter vatten längtande ledningarna.

Jag har en faiblesse för att tänka på ett gammalt hus som ett levande väsen, detta hus är alltså Sveriges näst äldsta Konsumbutik. Det byggdes av gruvarbetarna som ett kooperativ, det som är sagt till mig är att det berodde på att den enda butik som fanns på Kinnekulle inte saluförde vare sig tobak eller öl. Jamen då tog gubbarna saken i egna händer och byggde en affär som hade det. Smart tycker jag!

Här har alltså från 1900 talets början fram till dess mitt idkats affärsverksamhet. I mitten på femtiotalet fick en ladugårdsman på Trolmens gård nys om att det var till salu, Karl Lindblad hette han. Om honom har jag fått berättat att ”det inte han kunde om kor är inte värt att veta”. Han var far till min svärmor Ire’ne som vid denna tid var i 12 års åldern. Karl och Hans fru Anna köpte alltså huset och bosatte sig där med sina barn. Min koppling till detta fantastiska hus är att min fru Louise är dotter till Ire’ne och hennes man Lennart som tog över stället 1991. Tänk vad mycket som hänt här genom åren, vad framtiden har i åtanke kan vi bara fantisera om.