Vaknade till en solig och fin dag om än lite blåsig, men den ser onekligen lovande ut vad gäller sigthseeing och vi inledde med ett besök till Glimmingehus, en medeltida borg byggd kring 1500 talet. Den byggdes av Jens Holgersen Ulfstand som var en dansk riddare, risksråd riksamiral tillika länsherre på Gotland. Han byggde borgen för att skydda sig mot de många fiender han hade. Han var trogen Danske kungen men stal från de flesta andra, vilket borgade för att han hade fog att skydda sig.
I källaren som också var kök fanns en brunn, detta för att om borgen blev belägrad skulle man ändå kunna klara sig ett tag med en brunn inomhus. Vattnet användes till matlagning och till ölbrygginng. Då vatten ansågs giftigt att dricka drack alla öl, även barnen. I köket fanns även en gigantisk öppen spis som eldades i dygnet runt. Från köksvåningen finns kanaler i vilka värmen spreds i hela borgen, detta medförde givetvis att det luktade mat upp i boningsdelen men det ansågs nog ok eftersom det faktiskt var varmt överallt.
Kvinnorummet var fruns gemak, Margareta Arvidsdotter Trolle och eftersom Jens själv ofta var ute på resor var det i stor utsträckning hon som styrde på Glimmingehus. I detta rum fanns ett hålrum i väggen där en Svensk adelskvinna som kidnappats murades in, man ville veta mer om Sverige och deras planer för kriget mot Danmark. Hon satt där med ett litet hål som dom matade och frågade ut henne genom, sägnen säger att hon inte sa något och att hon sitter där än idag.
Efter Glimmingehus åkte vi ner till vattnet och Ale stenar, det var vi inte ensamma om men vi blev hänvisade en parkering och började gå och gå och gå..det var långt upp och ut mot havet innan vi till slut såg skeppssättingen som kallas Ale stenar. Vi sa unisont att miljön påminner mycket om England och framförallt en speciell deckare vi sett på tv, “Broadchurch”. Det var nästan så att vi väntade oss att se ett lik ligga och skvalpa i vågorna en bit ner på stranden. Hur som helst så var det faktiskt värt promenaden och på tillbakavägen gick vi via hamnen där det fanns gott om restauranger. Vi tog väl egentligen första bästa och beställde en “Kåseburgare”, en laxburgare som lovade mycket på bilden. Det tog tid, lång tid innan den kom och när den till slut kom så var den minimal, väldigt liten..nåja den smakade faktiskt gott och vi klarade oss på den till middagen.
Till middag grillade vi en rejäl entrecote och sparris, på det följde en promenad till campingpuben där ett jazzband spelade (Blue Light Jazzband), det var inte vår musik men en eller två goda IPA slank ner. Louise tog sin vana trogen en cider.
