Jag och min fru Louise kan för vissa framstå som impulsiva. Skulle hellre känneteckna oss som levnadsglada och att vi vill utnyttja den tid vi har till att göra det vi vill. Jag vill inte bli gammal och plötsligt känna att allt det man planerat att göra då inte blir av för att man är för trött, eller sjuk. Vet att så många tänker annorlunda och sparar och gnetar för att göra allt sen. Tänk om inte sen finns?
Vi har under typ sex år gått från liten båt till lite större båt, kuskat runt på västkusten med den och sen gått över till husvagn under två år för att sen under fyra år haft två husbilar. Nu är vi tillbaka med ny husvagn, ”är inte det att backa” var det en som sa?
– Nej jag tycker inte det, svarade jag. Vi går fram mot nya utmaningar.
När vi skaffade husbil ville vi åka runt och stanna där vi hade lust. Verkligheten är efter några år helt annorlunda. Alla ställplatser är fulla senast kl 13:00 på dagen, när vi kommer fram efter att ha jobbat klart för veckan så är det alltid fullt. Dessutom så är alla ställplatser inte supertrevliga utan ligger i ett industriområde eller på en båtuppläggningsplats med en massa båtvaggor huller om buller.
Vi märkte att ju längre tiden led så hamnade vi allt oftare på campingar. Vi låg också still fler dagar.
Nu har vi alltså haft husvagnen en vinter uppställd på camping, tillbringat ungefär strax under 20 nätter framtill jul. Tycker vi det är bra? Ja absolut men suget efter båt kommer tillbaka. Louise har länge pratat om båt.
Jag har hela tiden sagt att jag är klar med båt. Med lite distans och eftertanke så är det nog västkusten jag är färdig med, här har jag tillbringat min barndoms somrar med att kuska upp och ner i kända farleder. Bitvis kan man nästan varje grynna och sten. Vet var man kan gena och var man inte kan, ibland genom att man lärt sig den hårda vägen. Det är nog det som var grunden till att jag sa att ”jag är färdig med båt”.
– Kan vi inte ha båt här då, sa Louise när vi satt på campingen i Lidköping.
Jag tänkte efter några gånger och kom fram till att Vänern har jag inte gått mycket i med båt. Här finns nog en del stenar och grynnor att utforska.
– Jamen vad fasen, vi säljer vagnen och skaffar båt som vi lägger här.
– Vi kan gå kanaler och gå till Läckö slott. vi kan ju till och med gå till Karlstad, sa jag. Därmed var det kört för mig, båt är alltid båt. Ett gift! Antagligen kommer det att gå fort nu, vi gillar inte att vänta någon av oss.
Vad var det jag sa?
En helg tillbringas i Lidköping, vad gör vi? Vi köper en båtplats i hamnen, en andel i Framnäs hamnförening. En helg till och där dök båten upp. Vi kontaktar säljaren och åkte för att titta. Vi fastnar givetvis för båten som lika givet är rejält mycket dyrare än vad vi först tänkt oss. Vi sitter och pratar med säljaren och kommer överens om ett bra inbytespris på vår husvagn, sagt och gjort och så var vi båtägare igen.
