-Fotskäl, aldrig hört talas om det, sa Louise.

-Namnet låter bekant tycker jag, har nog hört det någon gång, sa jag. Genast började vi googla på det.

– Någonstans i närheten av Kinna , sa Louise efter en stund. Wilma skall på läger dit.

Nu är vi som sagt här och tro det eller ej men det fanns en ishaĺl härute i skogen. Mitt ute i ingenstans dök skylten upp som visade på ishallen.

10,9 grader står termometern på inne i ishallen. Detta är högst upp på läktaren där värmen samlas, varför vara ute i den 20 gradiga härliga septemberdagen när man kan välja ishallen i Fotskäl. Hursomhelst så är det roligt att titta på tjejerna, ännu roligare är det att stå alldeles ovanför och lyssna på snacket mellan övningarna. Lyssna på hur så unga tjejer pratar ihop sig om hur dom skall göra. Två grupper åker i mina ögon runt i kring och ibland korsas deras vägar till synes helt slumpmässigt. Givetvis är det inte slumpmässigt utan det är precis det tjejerna livligt diskuterar. Hur dom skall mötas bättre bästa gång eller

” om vår grupp gör så här så kan ni komma här ”.

Nåja lite kul är det iallafall. En söndag i september när det är 20 grader varmt…utanför.