Så har då ytterligare ett par i den nära bekantskapskretsen passerat vad som allmänt ses som en milstolpe i livet. Nu är det inte så många kvar som inte halkat in på den så kallade döhalvan. Halvan förresten, vet inte varför det kallas så. Det borde ju innebära att vi människor skulle bli hundra år vilket inte så många blir, inte ännu iallafall. Nåja, det är väl bara ett gammalt uttryck och jag som passerade den gränsen för ett par år sedan kan intyga att det inte är det minsta farligt utan faktiskt ganska behagligt.

Med ett fantastiskt arrangerat kalas firades Lotta & Mats med god mat och dryck.

Skönsång och andra upptåg gjorde att tiden gick alltför fort och innan vi visste ordet av så var kvällen på väg att bli natt och undertecknad trött. En relativt ”blöt” kväll avslutades med en oerhört blöt promenad hem i regnet. Väl hemma tog det inte många minuter innan John Blund infann sig för att kasta sand i ögonen och en välbehövlig sömn tog sin början.