Vi åkte bara iväg, hade inte gjort någon egentligt plan. Endast en sak var bokad, färjan mellan Göteborg och Kiel. Rätt eller fel, det fick tiden utvisa. Första dagens besvär med att hitta någonstans att sova och som slutade på en rastplats längs Autobahn i södra Tyskland kanske var svar på frågan. Det var egentligen enda motgången ihop med en full camping i Koblenz. Det goda med den fulla campingen i Koblenz ledde ju ändå till att vi kom till Bad Ems. Bad Ems är för mig en av de stora behållningarna på resan så det kan man väl tacka alla de som bodde på campingen i Koblenz för. Detta Bad Ems som med sin charm fångade mig. Byn med sitt centrum inklämd i en dalgång och dess charmiga ganska stora slottsliknande byggnader med uteserveringar på rad på bägge sidor om floden Lahn vars flöde lite längre ner i dalen rinner ut i Rehn.

Fortsättningen då? Jo Salzburg nåddes i fantastiskt väder, faktiskt resans högsta temperatur på 28,5 grader. Stadens ståtliga gamla del med slottet högt över vakandes över invånarna är onekligen en pärla värd att besöka. En marknad med diverse street food där vi smakade friterad kyckling varefter ett fik besöktes där Salzburgs bakverk avsmakades gjorde dagen fulländad.

Att åka linbana upp till toppen på Untersberg var en både hisnande och fantastisk upplevelse, linbanan angjorde stationen på 1775 meters höjd. En skylt sa att uppför en kulle nådde man över 1800 meter. Självklart måste vi det, ett kort ögonblick fick man en förståelse för dom människor som hela tiden måste bestiga ett högre berg, en drivkraft som gör att dom till slut står där i baslägret blickandes upp mot toppen av Mount Everest. Känslan att stå uppe på en alptopp och blicka ut över alla dessa andra toppar är obetalbar.

Nu är vi alltså uppe på 1800 meter, plötsligt känns Kebnekaise inte så ouppnåeligt med sina 2100 meter. Något jag faktiskt tänkt på men inte fått Louise att gå med på, ännu. Vi är nu på resans sydligaste del och vändningen hemåt är ett faktum. Från början var jag väldigt bestämd med att Nürnberg skulle vara ett fast mål då jag av historiska skäl ville se. Nu kändes det annorlunda, det var svårt att hitta campingplatser och de vi hittade fanns knapphändig information om. Detta gjorde att kartan kom fram och planerna ändrades. Vi tittade på att vända västerut till Belgien men omvägen kändes för stor, Polen och Auschwitz var även det uppe till diskussion. Till slut landade beslutet i att åka till Tjeckien och Prag. En fantastiskt trevlig stad som alltid är rolig att besöka. Om man ser tillbaka på resan lite så kan man fundera över vad som är rätt, skall man ha en fast plan eller skall man åka som vi gjorde lite på vinst och förlust och ändra sina planer efter dagsform och väder? Vet inte, tror att man skall göra det som passar en själv bäst. Vi skall nu utvärdera och nästa gång gör vi kanske annorlunda, vem vet? Att jag nu inte fick komma till Nürnberg gör ju bara att det finns kvar till en annan resa, en annan gång när det kanske passar bättre. Nu passade det bättre att vandra över Karlsbron och fundera över alla skulpturer och dess betydelse för Prags historia och dess invånare, att svenskarna 1648 inte kom hela vägen över bron är kanske med facit i hand lika bra.

Borgen på andra sidan finns kvar för oss svenskar som nu kommer över hela bron, att vi inte besökte borgen denna gång utan stannade på en liten servering för förfriskningar gör ju liksom Nürnberg att den finns kvar till en annan gång. Avslutningen av semestern med resan Prag-Lubeck gick enligt plan och lite fint hann vi se i Lubeck innan den sista etappen mot Kiel och Schwedenkai 1 avverkades. Totalt 300 mil på varierande vägar.

Om man skall sammanfatta resan lite så fick vi se väldigt mycket, vi fick se lite som vi förväntat oss men mycket otippat vilket alltid är roligt. Att börja och avsluta med en kryssning när man skall till Tyskland tycker vi är helt fantastiskt och en väldigt harmonisk start och tillika avslut på resan.

Nu har vi varit hemma ett drygt dygn och nästra resa är planerad och bokad, det blir en vecka på Öland-Kalmar och i Blekinge. Det återkommer vi till i bloggen när det drar ihop sig.

Vi låg på rätt sida Prag, bara att ta motorvägen i stort sett från campingen ut ur stan. Gårdagens regn var ett minne blått och efter lite frukostbestyr bar det iväg. Målet är Lubeck. Från campingen kör vi genom första rondellen och gps rösten förkunnar att vi skall ta vänster om 250 meter, i morgonrusningens hets tas gemensamt beslut att den närmaste avfarten är det. Väl framme och för sent upptäcker vi att det var fel, den avfarten leder ner till en 2 km lång tunnel in mot centrum!

Efter ett antal omräkningar av rutten och snurrande i Prags morgonrusning lyckas vi till slut komma tillbaks på rätt väg och är nu på väg ut ur centrum åt rätt håll.

Väl ute rullar det på ganska bra och snart bär det uppför mot gränsområdet. Ny motorväg och ett par tunnlar gör att det inte är riktigt lika brant uppför den sista biten innan gränsen mot Tyskland. Förvånansvärt lite trafik under en stor del av resan leder till att Dresden passeras av bara farten. Berlin är en gigantisk stad och Berliner ring som leder oss runt känns oändlig, skylt efter skylt visar att här kör man mot Berlin centrum gör att känslan av att åka i cirklar är påtaglig.

Ett antal vägarbeten ser också till att farten hålls nere.

Efter vad som känns som timmar är vi äntligen förbi Berlin och kör mot Hamburg. När vi börjar närma oss Lubeck får vi bekräftat att det finns en plats på campingen vilket nu ger oss 3 nätter här.

Vaknade upp till ett ihållande regn. Egentligen var det enligt prognosen, men när man går och lägger sig till ett strålande väder så tänker man alltid att det kan väl inte slå om på några timmar? Men det kunde det och det såg ut att hålla i sig, vad göra?

Till en början med låg vi kvar i sängen en stund och fikade. Louise satte sedan igång att baka en kaka i omniaugnen som är ett av de bästa köpen på länge.

Funderar över rutten härifrån imorgon, antingen kör man över Berlin eller över Hannover, tror vi tar rutten över Dresden och Berlin.

Det känns bra nu eftersom vi på vägen hit körde genom hela Prag för att ligga på en camping i utkanten av stan. Nu är vi på rätt sida inför morgondagens etapp vilket borde borga för att vi lätt kommer ut ur Prag.

Innan dess skall vi hitta på lite sightseeing även om det regnar men det återkommer vi till lite senare.

Tillbaka igen. Prag! En stad som jag alltid trivts bra i vid tidigare besök. Extremt mycket turister för att vara så här tidigt på säsongen, lite otippat faktiskt.

Karlsbron myllrade som vanligt av turister med alla tänkbara nationaliteter representerade, en promenad över den är ett absolut måste.

Där finns allt ifrån konstnärer som vill rita av dig till ett enmansband spelandes en känd låt vars namn jag inte kommer på. Det sägs att Karl IV som lät bygga bron som ersättning för den gamla som rasat i översvämningar beordrade bönder runtom Prag att leverera färska ägg. Dessa skulle blandas i murbruket för att göra bron starkare, sant eller inte – Karlsbron står ändå kvar. Till skillnad från den svenska armén 1648 tog vi oss över bron och belönade oss därefter med en öl och en cider.

Lite sen lunch sitter bra, fantastiska revben som sköljs ner med en öl bryggd på puben.

Romantische strasse, ett påhitt av Väst Tyskland på 50 talet för att skapa en turistström, bättra på Tysklands dåliga rykte och få omvärlden att se ett Tyskland som fanns innan Hitlers regim och dess gärningar. Det är utan tvekan ett vackert område med en massa vackra vyer och byar. Dess historia sträcker sig mycket längre än Nazityskland, det var givetvis detta man ville framhålla på 50 talet när hela idén med vägen kom till. Vi har t.ex Dinkelsbuhl som under 30 åriga kriget belägrades av svenska trupper under flera veckor för att sen villkorslöst kapitulera. Av rädsla för att de skulle bränna ner staden lär tornvaktens dotter Lore gått ut och mött de svenska trupperna med en skara barn vilka sjöng för den svenska befälhavaren som då blev rörd till tårar och lovade att inte bränna ner staden på villkor att man i all framtid firade svenskarnas mildhet. (Wikipedia)

Detta och mycket annat historiskt längs vägen gör att det utan tvekan är värt att besöka om inte alla så iallafall vissa orter längs vägen. Om man som jag då inte kan låta bli att se tillbaka på historiken bakom varför vägen kom till i dess nuvarande form, för att bättra på Tysklands rykte i omvärlden efter andra världskriget. Om man vill skapa en bild av Tyskland som ett fint och gästvänligt land, detta är ändå en väg eller rutt som besöks av miljontals turister varje år. Borde man inte då bemöda sig med att det längs vägen finns information på andra språk än Tyska, de människor som jobbar längs denna stora turistrutt och de som jobbar på de otaliga campingar och hotell kunde åtminstone ha grundläggande kunskaper i Engelska. Borde dom inte visa det minsta intresse av att göra sig förstådda på något annat språk än tyska? Satt och sökte om nästa eventuella mål på resan, Prag. Hittade en camping i centrala Prag där hemsidan var på 5-6 olika språk och i receptionen pratade man Tjeckiska, Tyska, Engelska. Vilket bra sätt att visa att man vill ha besök från andra länder än sitt eget. Sitter nu i Salzburg och väntar på att det skall sluta regna. Romantische strasse då? Otroligt vackert på sina håll men lite dåligt skyltat och lite brist på intresse från de som jobbar längs rutten drar ner helhetsintrycket. Lite har vi dock kvar att se där så ett återbesök är inte alls uteslutet.

– Här hoppar vi av, säger Louise . Det fortet vill jag se. Bussen passerade förbi en hållplats och jag slänger mig på knappen för att ge chauffören en signal om att vi vill gå av, en hållplats till passerades eftersom jag var lite sen men sen kom vi av bussen. Vi gick mot där vi trodde att uppgången till fästningen låg. Hungern gjorde sig påmind och innan vi gick vidare gick vi in på ett litet ställe för att se om vi kunde få något att äta, det fick vi. Vi åt Rind rouladen bägge två, typ oxrullader.

Efter lunchen och med nya krafter gick således färden mot där vi trodde att man skulle gå upp till fortet.

– Här kan man nog gå, sa jag och Louise höll med. Det såg logiskt ut och vi gick uppför en trappa så lång och så oändlig att personligen trodde jag den aldrig skulle ta slut.

När vi till slut kom upp visade det sig att den bara ledde till en väg som ledde till en oändlig backe upp mot fortet. Jaja, bara att knata på tänkte vi och gick och gick, till slut orkade vi inte mer och stannade för att ändå ta lite kort på det ouppnåeliga fortet.

Bakom oss hör vi då en linbana komma, hade vi gått 100 meter längre fram innan vi började vår oändliga klättring så var där en station där en linbana trafikerade vägen upp till fortet. En linbana som vi dessutom hade löst biljett till via vårt Salzburg två dagars kort…sånt är livet och kanske vi kommer hela vägen upp en annan gång.

Efter en stabil frukost är vi klara att ge oss ut för ytterligare en dag i Salzburg.

På agendan idag står eventuellt en linbanetur och en festival inne i centrum. Gårdagen var den varmaste på resan och vi mäktade bara med en promenad innan vi åkte ut till campingen igen.