Ungefär en och en halv kilometers promenad är det från campingen till Rothenburgs gamla stadskärna omgiven av en ringmur som säkert var ett tryggt skydd mot fienden för några hundra år sedan. Man kan gå runt staden uppe på muren på en slags balkong med skottgluggar strategiskt placerade längs gången.

Idag är det inget vidare skydd mot turisterna som väller in i staden genom de öppna portarna likt nyfikna hundar som luktar sig fram till de olika turistfällorna som inte går att missa med sina otaliga små stånd och affärer. Allt från små skålar till olika skyltar och ölglas saluförs och antagligen köps det ett och annat.

Det finns också en genuin arkitektur och att strosa runt i staden är en härlig upplevelse.

Dock är det alldeles för mycket bilar som kör runt i de trånga gränderna, det känns som att dom faktiskt inte behövs och tillför någonting. Om man bortser från bilarna så är stadskärnan en fantastisk och sevärd plats. Ringmuren är så vitt jag kan bedöma helt intakt och sträcker sig runt hela staden med sina torn och portar. Tidpunkten för detta besök kanske inte var det allra bästa eftersom påskhelgen precis varit och mycket var stängt, även om det nu var tisdag och vardag så var flera restauranger stängda. Efter mycket letande hittade vi en som i vårt tycke och så vitt vi kan bedöma var genuin där vi började med ett glas av det egentillverkade bubbelvinet som smakade fantastiskt.

Lunchen bestod senare av bratwurst mit sauerkraut som intogs med god aptit.

Efter en hel dag var det skönt att gå nerför den branta backen mot campingen, en liten öl hans med på restaurangen precis vid foten till backen innan den sista biten till campingen avverkades.

I Wurzburg hittade vi snabbt en fin parkering och gick på stadsvandring i en fantastisk miljö.

Allt är stängt på helgdagar och denna dag var inget undantag, det är annandag påsk och kyrkklockorna ringer hela tiden. Ett besök på ett café fick den sötsugna att bli belåten.

En kyrka dök upp och vi gick in på vinst och förlust, vilken vinst det var! Otroligt vacker kyrka med gammalt och nytt på väggarna i en smakfull blandning. Väl värt ett besök.

Nu skulle färden på Romantische Strasse ta sin början, förväntansfulla startade vi resan och överlyckliga hittade vi skylten som förkunnade att här är vägen!

Detta är inne i centrala Wurzburg och glada i hågen kör vi iväg, självförtroendet är så stort att vi nu tar beslutet att stänga av gps:en.

– Där var en skylt, ropade Louise efter en knapp kilometer och vi borde svängt vänster istället för rakt fram som jag körde. Vi fortsatte fram och vände vid första bästa ställe som inte kom förrän efter en knapp kilometer. Väl tillbaka vid platsen för brottet så var den bruna skylten som bortblåst. Efter ett par kilometer längs vägen såg vi fortfarande ingen skylt. Ett stopp senare och efter ny programmering i gps:en kommer vi tillbaka och hittar skylten som förkunnar att nu är vi på rätt väg igen. En timme senare blir Louise alltmer frustrerad eftersom de orter hon förväntat sig inte dyker upp. Ytterligare ett stopp senare konstaterar vi, eller rättare sagt Louise konstaterar att vi åkt åt fel håll. Med tanke på att klockan nu för länge sedan passerat lunchtid valde vi att åka närmaste vägen via autobahn till målet för kvällen, Rothenburg. Den förbokade campingen visade sig vara riktigt mysig och campingvärden rekommenderade en restaurang 100 meter uppför backen. Efter en snabb parkering rusade vi så uppför backen och möttes av en mysig restaurang som heter Gasthof schwarzes lamm.

Var sin schnitzel med spätzle var magisk ihop med en weissbier i mitt fall och ett glas rosé i Louise fall vilket gjorde att denna dag vände till att bli fulländad. Faktum är att det smakade bättre än något gjort på riktigt länge. En promenad i omgivningarna efter maten gjorde att vi nu känner oss nöjda med dagen och gör kväll i husbilen.

Letade efter tömningsstationen för toan, gick fram och tillbaka på campingen men kunde inte hitta den. Plötsligt ser jag en man komma gående med en toakasset..låtsas som det regnar lite medan han passerar och smyger sen efter för att se vart han tar vägen. Han går in på herrtoaletten och där inne på herrarnas i ett hörn är det alltså latrintömning..?

Men hallå…inne på herrarnas, hur tänkte dom där? Det innebär att i Tyskland är det förutbestämt att mannen tömmer toan..vilket det i och för sig är i vår familj också men det beror inte på någon officiell regel utan att jag är beordrad av min fru..

Efter en resa från Kiel där både köer och annat gjorde att vi tvingades övernatta på en rastplats ihop med långtradarchaufförer från Polen, Holland, Tyskland, Rumänien och säkert några andra nationaliteter vilket med facit i hand gick alldeles utmärkt så körde vi sista timmen ner mot Koblenz.

Väl framme där visade det sig att campingen var full, mannen i receptionen sa att han hade avvisat 160 husbilar dagen innan. Vad göra? Louise och jag har tillsammans en förmåga att prata ihop oss och komma fram till nya lösningar, vi åkte på vinst och förlust genom stan för att leta efter en ställplats som inte fanns. Vi pratade igenom våra alternativ och kom fram till att vi kör mot Wurzburg som är starten på romantische strasse. Gps:en programmerades för att undvika motorvägar då vi känner att vi nu har fått nog av dom. Detta ledde oss till en ort som heter Bad Ems, en liten ort med 9000 invånare som jag förstår är känd som kurort.

Vi fick plats på en liten camping längs floden Lahn vars flöde rinner ut i Rehn.

Ibland känns det som att ödet leder vägen till något bra! Vi hade tänkt se Koblenz men nu fick vi se något annat minst lika vackert och trevligt. En kort cykeltur och vi var inne i centrum där de vackra byggnaderna avlöste varandra längs kanalen.

Efter en trevlig öl/vinpaus var det bara några minuters tur hem för att inleda grillförberedelserna inför middagen.

Så var det då äntligen dags för avresa. Stenungsund lämnades i ett fantastiskt solsken och den första riktiga försommardagen var ett faktum. Prognosen säger att det skall bli fantastiskt väder i stort sett i hela Europa den närmaste tiden. Vår rädsla för den alltmer krångliga trafiken i Göteborg gjorde att vi förutom att vara ute i god tid även bestämde oss för att köra över Älvsborgsbron. Det var ett genidrag och vi var framme vid Tysklandsterminalen långt före utsatt tid, klara för att embarkera “Germanica”.

Min förmåga att stå i kö och mitt enorma tålamod visade sig få bekänna färg. Men till slut var vi ändå tryggt parkerade ombord. Väl uppe i hytten visade det sig att våra förhoppningar om en mysig seglats skulle infrias med råge. I hytten som var väl tilltagen och med inglasad balkong som dessutom innehöll en jacuzzi stod även en flaska bubbel på kylning som fick oss att känna oss mer än välkomna.

Ett litet glas av det gjorde susen och efter lite shopping och mat satte vi oss i badet och där plötsligt utanför dyker den karaktäristiska båken på Vinga upp.

I mina drömmar hade jag tänkt att så här skall vår Europasemester starta, och det gjorde den. Så här skulle man ha det när det är som sämst!

Man brukar säga att resan är halva nöjet, vägen dit är halva nöjet. Det stämmer absolut i detta fall, vi planerar en resa med husbilen genom Europa. Planeringen, att sitta hemma och titta på kartor och att sitta och söka på nätet efter fina platser man kan besöka är också något som ger mycket glädje och förväntan. Efter mycket övervägande bestämde vi att första dagen helt enkelt checka in på färjan till Kiel. För att få en riktigt härlig start på resan bokades den ena av två hytter med inglasad balkong och bubbelbad på balkongen. Nu längtar vi! 18/4 kl. 18:30 lägger färjan ut och stävar därefter mot Kiel med oss på balkongen i badet med ett glas bubbel i handen och Vingas vackra båk utanför i kvällsolen. Vi räknar med en god frukostbuffé innan den egentliga resan börjar på Tysklands fina motorvägar via Hamburg till första dagens mål, Wurzburg.