Efter över tio års uppehåll har jag nu tagit upp golfen igen. Det hela började egentligen under förra OS när vi satt och tittade på golfen och och jag blev lite sugen, detta sa jag till Louise som då inte kommenterade det ytterligare. Tiden gick och jag tänkte inte mycket på det egentligen förrän nu i våras då Louise helt plötsligt sa. – Vi kanske skulle börja spela golf? – Ja gärna sa jag och på den vägen är det, nu skall vi göra denna ”satsningen” tillsammans.  Vi slog några hinkar och det kändes överraskande bra, bollträffen fanns där och på övningsgreenen satt puttarna också hyfsat. Glad i hågen gick jag en dag ut på banan och peggade upp på första tee, ett par provsvingar och sedan är det dags för första utslaget på många år. Bilarna susar förbi på motorvägen strax utanför, det är kallt och lite blåsigt när jag ställer upp mig och försöker skapa bilden av 200 meter rakt ut på fairway. Med den bilden i huvudet börjar jag baksvingen  och  bollen träffas med klacken på klubban , den går visserligen ganska rakt men bara 50 meter längs marken. Jaja, tänker jag, stilla för mig själv att de var ju ändå väldigt länge sedan och stoppar tillbaka klubban i bagen och knallar iväg. Nästa slag bjuder inte på nämnvärt bättre resultat och när jag ett antal slag senare äntligen kommit ut på fairway via en droppad boll vid vattenhindret och  därmed skall slå typ femte eller sjätte slaget är humöret på väg ner. Vad hade jag väntat mig egentligen? Att jag skulle gå på banans par eller rada upp fina slag och sänka alla långputtar, kanske chippa i från greenkant? Några hål senare hade värken börjat komma i armarna och klubban greppades krampaktigt inför varje slag. Humöret var kanske inte det bästa just då och sakta men säkert började jag undra varför, varför i herrans namn skulle jag börja med detta igen? Allt kom tillbaka till mig, all frustration över dåligt spel, över missade puttar! Som genom ett trollslag träffade jag då bollen, om de berodde på att jag vid det här laget var så trött i armarna att jag knappt orkade hålla i klubban, och därigenom inte kunde krama klubbskaftet eller om det berodde på att jag helt enkelt började hitta spelet behöver vi inte rota i. Men det faktum att bollträffen helt plötsligt kom gjorde givetvis humöret bättre. Golf är verkligen en fantastisk sport som skapar ett beroende hos utövaren. Allt kan kännas hopplöst för att plötsligt vända och skapa en euforisk känsla .

Etablerad 1900, jamen hallå i 116 år har den funnits här, 116 år har det druckits öl och pratats om än det ena och än det andra här. Det sitter i väggarna, man kan riktigt känna traditionen. Bordet detta skrivs vid är förmodligen lika gammalt som lokalen vi sitter i, kanske till och med äldre. De porträtt som sitter längs väggarna skvallrar om allt som pågått inom dessa ölluktande väggar.  Porträtt på ”profiler” som suttit här och löst alla världens problem, fasen vet om inte världen sett bättre ut idag om man lyssnat på gubbarna på 7:ans? Häromdagen var det en galning som körde en långtradare rakt in i en julmarknad i Berlin, svårt att tänka sig att det var en av ”gubbarna” på 7:ans. Likt dom som har sitt porträtt på väggarna och suttit här i svunna tider sitter dom här än idag, dom blivande ”gubbarna på väggarna”. Man kan inte låta bli att önska att bord., stolar och väggar kunde tala.  Bredvid sitter några stycken som pratar om Gais, att det var bättre förr. Var det verkligen bättre förr, för 116 år sedan? Var det verkligen bättre då? Möjligtvis var Gais bättre förr men annars vet jag inte. Vissa röster hörs mer än andra i sorlet, så är det alltid. Kan inte låta bli att komma tillbaka till det faktum att det har serverats öl, bara öl här i 116 år. Sånt imponerar på mig! Läste någonstans att detta är ett av få ställen i Sverige som får servera alkohol utan att servera mat, vilket i juridisk mening bryter mot alkohollagen. Det som ligger till grund för det beslutet är enligt tillståndsmyndigheten att 7:ans är en ölhall och enligt tradition serverar man öl där och inte mat, sug på den en stund. Jag gjorde det och kom fram till att i min värld är det helt ok och glädjande att det i vårt annars så extremt byråkratiska samhälle verkar finnas en gnutta sunt förnuft, men alla får självklart i sann demokratisk anda ha sina egna åsikter om det. Folk kommer in i en strid ström, vissa tar en snabb öl som man kan fundera över om dom känner vad den smakar medan andra sitter längre, flera öl till och med. Sitter som sagt på 7:ans ölhall i Göteborg och njuter av en pilsner, vilken sort har jag glömt men den smakar bra. Vad kommer att hända med detta ställe? Kommer det att finnas kvar om 116 år? Jag är 51 år och höjde inte direkt medelåldern när jag kom in. Kanske måste man växa in i ett etablissemang som detta? Kan vara så, eller så är det just ett faktum att det är mitt på dagen. Hur som helst så är det ett ställe precis i min smak. Man kan sitta här alldeles själv och till exempel skriva en sån här i världspolitiska sammanhang helt meningslös text och samtidigt njuta av att lyssna på sorlet runt omkring. Eller så kan man börja prata med bordsgrannen och knyta nya kontakter. Idag väljer jag att lyssna, och att skriva. Helt plötsligt ökade damnärvaron med  typ 500 %, det kom in 5 damer genom dörren, detta visar väl hur könsfördelningen normalt är här. Var är dom annars, finns det ett hak som funnits i 116 år där kvinnorna hänger?  Jag har ingen aning men jag skall googla det tror jag, en annan dag.

Nösunds värdshus ligger precis som det låter i Nösund som i sin tur ligger på Orust. Det är en ort med två storhetstider, den ena från senaste sillperioden som varade mellan 1875-1910, då var Nösund en stor exporthamn där man förutom sillen även skeppade trävaror och havre. Fraktfarten gick förutom västkusthamnarna även till Östersjöländerna. Den andra storhetstiden som var mellan 1910-1950 var den så kallade badgästperioden.

Nuförtiden är väl Nösund mest känt för sitt värdshus, ett trevligt hotell med spa, där det mesta påminner om havet. Merparten av rummen ligger vid vattnet och man känner verkligen närheten till havet med vågskvalp som hörs genom fönstren. Dagen började i  spadelen där man kan sitta och njuta av närheten till havet med något gott i glaset. Ett snabbt dopp i havet kan verkligen rekommenderas, i skrivandes stund var det 4 grader i vattnet men upplevdes inte så kallt givetvis hjälpt av varmt bad och bastuvärme i kroppen. Efter badet var det julbord som stod på programmet, ett fantastiskt fint julbord innehållande de mesta man kan önska sig. Kvällen bjöd på underhållning , en slags ABBA show. De gamla låtarna lever verkligen kvar och  är ju något vi stort sett alla kan. Detta borgar för god stämning med både sång och dans.

Efter en god natts sömn och en skön morgonpromenad intogs en lika god frukost och med det tackar vi för denna gången.

På plats i  ishallen i Kungsbacka för årets sista konståkningstävling. Köpte en kopp kaffe som var det sämsta jag druckit på länge,  men det fick gå ner. Dessa tävlingar är en märklig företeelse med en nästan oändlig väntan. Timmar läggs till timmar, sen plötsligt på två minuter är det över. Alla är fulla av förväntan..Idag gav de två minuterna resultat i from av en andra plats, då känns det verkligen som allt är värt det!