Kategoriarkiv: Allmänt

Förlösande

Det är en viss känsla när det är klart, när poolen är fixad inför vintern och utemöblerna är undanstuvade. När husvagnen är tömd på vatten, veden är staplad och första brasan tänds. Lika obeskrivligt tråkigt som det är att ta tag i dessa saker, lika förlösande härligt är det när det väl är klart. Ungefär som när släpkärran står ute på uppfarten full med skräp som man i veckor dragit sig för att åka till återvinningen med, när man till sist tagit sig samman och gjort det uppfylls man av en slags befrielse som är svår att beskriva. Nu är faktiskt både släpkärran tom och allt tidigare nämnt klart. Fy fasen vad skönt. Kom igen nu vinter, bara kom för här är vi beredda.

Hösten

Idag kom den, lika överraskande som varje år. Lika oförberedd som alltid rusar man ut på morgonen i sina sommarskor och sommarjacka för att halvvägs till bilen vakna upp och undra vad som hänt. Det som hänt är vad som händer varje år, hösten kommer med sin blåst och sitt obarmhärtiga regn och evinnerliga mörker. Men vänta bara, jobba på ett litet tag så skall ni se att det vänder. Snart kommer alla ljuspunkter i form av adventsljus och ljusslingor i trädgårdarna, snart blir det glöggparty och sprakande brasor att samlas vid. Julfirandet tar sedan vid och innan vi vet ordet av så har nyår passerat och ljuset börjar leta sig hit igen. Försök att hitta ljusglimtar i alla årstider, tiden går fort och det gäller att hinna med i svängarna när våren sedan gör entré, för den är kort och sommaren rusar på otroligt fort. Rätt vad det är så kommer en dag när du rusar ut i sommarskor och sommarjacka för att plötsligt upptäcka att hösten kommit. Passa på att njuta av stunden som är nu, för den går förbaskat fort över.

Frisco hot melt #maxhamburgare

Frisco hot melt hette den, på bilden såg den fantastisk ut. Funderade ett tag men bestämde mig för att beställa den. Brickan togs emot och med viss förväntan bunkrade jag upp med ketchup och den sedvanliga pepparn att blanda i muggen. Förpackningen öppnades…

och en viss besvikelse infann sig. Den stora höga hot melt sandwichen hade som genom ett trollslag förvandlats till en sunkig macka med en bränd färsburgare mellan, av det enorma ostlagret som på menyn rann ner runt omkring återstod bara en liten fläck i mitten av den brända burgaren. Den enda behållningen av dagens måltid var egentligen de pommes som serverades, de var helt ok. Som helhet var detta ingen upplyftande måltid som långt ifrån gjorde att man förpassades till Nirvana..

Sommarens sista..

Känslan att stå här är oslagbar, att stå här och dricka en öl bakom grillen med ett par fina bitar kött som fräser sakta. Att stå här i den goda lukten och titta ut över hakefjorden och

samtidigt se solen sakta gå ner över Tjörn, det är för mig livskvalité av stora mått. Sommaren har inneburit många likande kvällar, många grillaftnar med poolparty har det varit. Känslan denna gång är ändå speciell, känslan är att nu är det antagligen sista gången för i år. Det kunde varit en känsla av vemod men hur jag än letar i mitt inre så känner jag bara en stor tacksamhet att jag får uppleva detta ikväll. Nu tar ju hösten vid, vedförrådet är fyllt och kvällarna vid grillen ersätts av lika härliga kvällar vid brasan. Allt har sin tid och nu ser vi fram mot höstmörkret och mysiga brasor. Allt har sin tid!

Fotskäl

-Fotskäl, aldrig hört talas om det, sa Louise.

-Namnet låter bekant tycker jag, har nog hört det någon gång, sa jag. Genast började vi googla på det.

– Någonstans i närheten av Kinna , sa Louise efter en stund. Wilma skall på läger dit.

Nu är vi som sagt här och tro det eller ej men det fanns en ishaĺl härute i skogen. Mitt ute i ingenstans dök skylten upp som visade på ishallen.

10,9 grader står termometern på inne i ishallen. Detta är högst upp på läktaren där värmen samlas, varför vara ute i den 20 gradiga härliga septemberdagen när man kan välja ishallen i Fotskäl. Hursomhelst så är det roligt att titta på tjejerna, ännu roligare är det att stå alldeles ovanför och lyssna på snacket mellan övningarna. Lyssna på hur så unga tjejer pratar ihop sig om hur dom skall göra. Två grupper åker i mina ögon runt i kring och ibland korsas deras vägar till synes helt slumpmässigt. Givetvis är det inte slumpmässigt utan det är precis det tjejerna livligt diskuterar. Hur dom skall mötas bättre bästa gång eller

” om vår grupp gör så här så kan ni komma här ”.

Nåja lite kul är det iallafall. En söndag i september när det är 20 grader varmt…utanför.

En dag vid poolen

Den ligger längst ner på området, närmaste granne är havet. Endast några beachvolleyplaner skiljer det nedre poolområdet från sanddynerna som är gränsen till stranden. Formad som en åtta med en grundare del i ena änden, den ände som man kommer in till först när man passerat trappan som leder upp till baren och lunchrestaurangen.

Den grunda delen börjar på ungefär 40 cm för att bli djupare ju längre mot den smala passagen som leder till djupdelen man kommer. Den djupa delen är ca:1,5 meter och den blåa mosaiken ger en härligt glittrande blå färg i solskenet. Runtom står med ett par meters mellanrum fasta träparasoll med basttak som flankeras av jämna rader med solstolar där det på dagarna ligger människor med skiftande karaktär, där finns den soldyrkande kvinnan som till varje pris skall ytnyttja alla dygnets soltimmar. Där finns de som söker skuggan under parasollet för att spela Yatzy, givetvis finns barnen som med sina uppblåsbara puffar på armarna glatt tjoar och plaskar i vattnet under föräldrarnas vakande ögon. Kvinnan som ligger halvt i skuggan och läser sin bok är givetvis även hon representerad. Ett par sitter mest i skuggan och pratar, kanske håller dom på att planera höstens husrenovering hemma i Sverige, eller Holland för den delen. Badvakten sitter i änden på poolen på sin stol och ser allmänt uttråkad ut, surfar lite slött på sin mobil. En man sitter och skriver något på sin mobil, kanske uppdaterar han facebook, skriver på sin blogg eller rentav spelar golfspel. En annan man sitter och biter på naglarna samtidigt som han läser sin bok, frun ligger bredvid i sin stol och sover med öppen mun. Kanhända sover hon inte optimalt på natten och tar igen lite välbehövd sömn nu på dagen. Ett tyskt manligt par smörjer in varandra med solkräm för att sedan mest hålla sig i skuggan, med jämna mellanrum promenerar dom uppför stentrappan till baren för en öl och en cigarett. Kvinnan med boken ler kärleksfullt mot sin öldrickande man som sitter och fingrar på sin mobil. En toplesssolande dam ligger på rygg med sin make bredvid sig, kanske sover han eller så ligger han och tittar ömsint på sin fru? Ett sällskap som skulle gå till lunchrestaurangen diskuterade var man skulle vara efter lunch, några tyckte att dom skulle gå tillbaka till detta poolområdet varpå den soldyrkande kvinnan kom med argumentet att det var sista dagen och promenaden som säkerligen tog 5 minuter stal soltid. Det verkar ha avgjort saken för dom syntes inte till mer. En helt vanlig dag vid poolen.

Lifeguard

Ännu en morgon, soligt idag igen. Snart väller dom in, turisterna som fyller stolarna runt poolen. Smetar in sig i solkräm som sedan lossnar i poolen så att vattnet måste bytas varje dag. Delar av det iallafall.

Ett satans evighetsgöra detta. Städa runt poolen, ställa tillbaka stolarna så att alla kan flytta runt dom igen.

-Tänk att det skall vara så svårt att ligga i stolarna på en plats , tänkte den frustrerade lifeguarden där han satt på sin plats och såg hur gästerna genast började flytta runt hans prydligt uppställda stolar. Han var en extrem ordningsmänniska, symmetri var enligt honom ”vägen till himmelen ”.

En rysning for genom honom när tyskar, svenskar och en och annan polack började röra till hans stolsrader. Småbarnen skall vi inte prata om, skrikandes och skvättandes sölade dom allt från Coca Cola till glass i poolen. Mannen där måste ha timmar med film på sina ungar.

Film som han sedan kommer att plåga släkt och vänner med under vintern hemma i Tyskland. Gästerna kommer att titta pliktskyldigt och gäspa i smyg när timme efter timme av film förevisas. Det enda som lättar upp stämningen vid sådana tillfällen är ett stadigt serverade av ouzo, ”för att komma i rätt stämning” enligt värden.

– Skulle inte förvåna mig om ungen gör sina behov i vattnet samtidigt som pappan filmar, tänkte lifeguarden uppgivet varpå han gick ut för att ställa tillbaka ett antal flyttade solstolar.

Golf

Efter över tio års uppehåll har jag nu tagit upp golfen igen. Det hela började egentligen under förra OS när vi satt och tittade på golfen och och jag blev lite sugen, detta sa jag till Louise som då inte kommenterade det ytterligare. Tiden gick och jag tänkte inte mycket på det egentligen förrän nu i våras då Louise helt plötsligt sa. – Vi kanske skulle börja spela golf? – Ja gärna sa jag och på den vägen är det, nu skall vi göra denna ”satsningen” tillsammans.  Vi slog några hinkar och det kändes överraskande bra, bollträffen fanns där och på övningsgreenen satt puttarna också hyfsat. Glad i hågen gick jag en dag ut på banan och peggade upp på första tee, ett par provsvingar och sedan är det dags för första utslaget på många år. Bilarna susar förbi på motorvägen strax utanför, det är kallt och lite blåsigt när jag ställer upp mig och försöker skapa bilden av 200 meter rakt ut på fairway. Med den bilden i huvudet börjar jag baksvingen  och  bollen träffas med klacken på klubban , den går visserligen ganska rakt men bara 50 meter längs marken. Jaja, tänker jag, stilla för mig själv att de var ju ändå väldigt länge sedan och stoppar tillbaka klubban i bagen och knallar iväg. Nästa slag bjuder inte på nämnvärt bättre resultat och när jag ett antal slag senare äntligen kommit ut på fairway via en droppad boll vid vattenhindret och  därmed skall slå typ femte eller sjätte slaget är humöret på väg ner. Vad hade jag väntat mig egentligen? Att jag skulle gå på banans par eller rada upp fina slag och sänka alla långputtar, kanske chippa i från greenkant? Några hål senare hade värken börjat komma i armarna och klubban greppades krampaktigt inför varje slag. Humöret var kanske inte det bästa just då och sakta men säkert började jag undra varför, varför i herrans namn skulle jag börja med detta igen? Allt kom tillbaka till mig, all frustration över dåligt spel, över missade puttar! Som genom ett trollslag träffade jag då bollen, om de berodde på att jag vid det här laget var så trött i armarna att jag knappt orkade hålla i klubban, och därigenom inte kunde krama klubbskaftet eller om det berodde på att jag helt enkelt började hitta spelet behöver vi inte rota i. Men det faktum att bollträffen helt plötsligt kom gjorde givetvis humöret bättre. Golf är verkligen en fantastisk sport som skapar ett beroende hos utövaren. Allt kan kännas hopplöst för att plötsligt vända och skapa en euforisk känsla .

Ölhallen 7:an

Etablerad 1900, jamen hallå i 116 år har den funnits här, 116 år har det druckits öl och pratats om än det ena och än det andra här. Det sitter i väggarna, man kan riktigt känna traditionen. Bordet detta skrivs vid är förmodligen lika gammalt som lokalen vi sitter i, kanske till och med äldre. De porträtt som sitter längs väggarna skvallrar om allt som pågått inom dessa ölluktande väggar.  Porträtt på ”profiler” som suttit här och löst alla världens problem, fasen vet om inte världen sett bättre ut idag om man lyssnat på gubbarna på 7:ans? Häromdagen var det en galning som körde en långtradare rakt in i en julmarknad i Berlin, svårt att tänka sig att det var en av ”gubbarna” på 7:ans. Likt dom som har sitt porträtt på väggarna och suttit här i svunna tider sitter dom här än idag, dom blivande ”gubbarna på väggarna”. Man kan inte låta bli att önska att bord., stolar och väggar kunde tala.  Bredvid sitter några stycken som pratar om Gais, att det var bättre förr. Var det verkligen bättre förr, för 116 år sedan? Var det verkligen bättre då? Möjligtvis var Gais bättre förr men annars vet jag inte. Vissa röster hörs mer än andra i sorlet, så är det alltid. Kan inte låta bli att komma tillbaka till det faktum att det har serverats öl, bara öl här i 116 år. Sånt imponerar på mig! Läste någonstans att detta är ett av få ställen i Sverige som får servera alkohol utan att servera mat, vilket i juridisk mening bryter mot alkohollagen. Det som ligger till grund för det beslutet är enligt tillståndsmyndigheten att 7:ans är en ölhall och enligt tradition serverar man öl där och inte mat, sug på den en stund. Jag gjorde det och kom fram till att i min värld är det helt ok och glädjande att det i vårt annars så extremt byråkratiska samhälle verkar finnas en gnutta sunt förnuft, men alla får självklart i sann demokratisk anda ha sina egna åsikter om det. Folk kommer in i en strid ström, vissa tar en snabb öl som man kan fundera över om dom känner vad den smakar medan andra sitter längre, flera öl till och med. Sitter som sagt på 7:ans ölhall i Göteborg och njuter av en pilsner, vilken sort har jag glömt men den smakar bra. Vad kommer att hända med detta ställe? Kommer det att finnas kvar om 116 år? Jag är 51 år och höjde inte direkt medelåldern när jag kom in. Kanske måste man växa in i ett etablissemang som detta? Kan vara så, eller så är det just ett faktum att det är mitt på dagen. Hur som helst så är det ett ställe precis i min smak. Man kan sitta här alldeles själv och till exempel skriva en sån här i världspolitiska sammanhang helt meningslös text och samtidigt njuta av att lyssna på sorlet runt omkring. Eller så kan man börja prata med bordsgrannen och knyta nya kontakter. Idag väljer jag att lyssna, och att skriva. Helt plötsligt ökade damnärvaron med  typ 500 %, det kom in 5 damer genom dörren, detta visar väl hur könsfördelningen normalt är här. Var är dom annars, finns det ett hak som funnits i 116 år där kvinnorna hänger?  Jag har ingen aning men jag skall googla det tror jag, en annan dag.

Nösunds värdshus

Nösunds värdshus ligger precis som det låter i Nösund som i sin tur ligger på Orust. Det är en ort med två storhetstider, den ena från senaste sillperioden som varade mellan 1875-1910, då var Nösund en stor exporthamn där man förutom sillen även skeppade trävaror och havre. Fraktfarten gick förutom västkusthamnarna även till Östersjöländerna. Den andra storhetstiden som var mellan 1910-1950 var den så kallade badgästperioden.

Nuförtiden är väl Nösund mest känt för sitt värdshus, ett trevligt hotell med spa, där det mesta påminner om havet. Merparten av rummen ligger vid vattnet och man känner verkligen närheten till havet med vågskvalp som hörs genom fönstren. Dagen började i  spadelen där man kan sitta och njuta av närheten till havet med något gott i glaset. Ett snabbt dopp i havet kan verkligen rekommenderas, i skrivandes stund var det 4 grader i vattnet men upplevdes inte så kallt givetvis hjälpt av varmt bad och bastuvärme i kroppen. Efter badet var det julbord som stod på programmet, ett fantastiskt fint julbord innehållande de mesta man kan önska sig. Kvällen bjöd på underhållning , en slags ABBA show. De gamla låtarna lever verkligen kvar och  är ju något vi stort sett alla kan. Detta borgar för god stämning med både sång och dans.

Efter en god natts sömn och en skön morgonpromenad intogs en lika god frukost och med det tackar vi för denna gången.

20161126_083703 20161126_094910 20161125_220931 20161125_17580420161125_205346 20161126_094629_002