Undrar hur gammalt det är, det kan vara 100 år, det kan vara mer..det ser onekligen ut som en gammal ruin av något som kan ha varit ett boningshus, utanför har det antagligen gått getter och betat. Dom har sökt skugga under träden mitt på dagen när solen är som hetast, då alla behöver den lilla skugga som kan ges. Inne i huset har mjölken blivit till ost enligt receptet som gått i arv i många generationer. Härifrån har sedan ägaren till getterna gett sig iväg för att sälja mjölken eller osten han producerat. Nerför den branta backen med sina många stenar som otaliga generationer före honom gjort.

Med sig hade han allt som skulle säljas i närmaste by, på närmaste ställe där det fanns någon marknad där han kunde få avsättning för sina saker.

Vad finns här idag, om man vänder på sig syns ett enormt hotellkomplex. Bara turister som lever sitt tillrättalagda liv.

Turister som går närmaste vägen till baren, restaurangen eller som längst till stranden. Samma strand som den gamla mannen vandrade längs på sin väg för att sälja sina varor, samma strand där fiskarna landade sina fångster innan turisterna tog över med sina badmadrasser och pina colada och annan kokosdoftande solkräm och de ständiga vattenlekarna ledda av en hysterisk man med megafon. Undrar vad getterna skulle tänkt om lekledaren med megafonen? Kanske bocken hade tagit saken i egna händer, eller horn och sett till att han fick bada. Men här fanns inga getter nu så han fick hållas med sina mer eller mindre tokiga lekar och oväsen via megafonen. Ovanför stranden ligger hotellet som verkar ligga i en gammal olivlund. Det växer olivträd överallt som även dom ser gamla ut.

Tänk om dom ändå kunde berätta, om vi leker med tanken att dom är några hundra år gamla så har dom sett det mesta. Inte bara de nu otaliga turister som hasar fram i sina flip flops på väg till poolen eller till all inclusive baren och tillbaka med en ouzo eller gin tonic balanserande i vardera hand. Eller de små barnen som springer fram och tillbaka med glass eller Coca Cola. Dom måste ha lite mer att förtälja om vad som hänt här innan det, ungefär samtidigt som mannen passerade med sina getter nere på stranden. Här måste otaliga skördar skett och kanske har de oliverna exporterats till Sverige. Kanske förförde greken med getterna sin blivande fru här, eller så blev han till härunder olivträdet. Otaliga är de hundar som gjort sina behov här. Men nu passerar det en ölstinn tysk följt av en vitlöksdoftande fransman som i sin tur åtföljs av en halvfull svensk med ett glas ouzo i handen, dagens tredje, den andra sveptes alldeles nyss i baren. Vad olivträdet tänker kan vi bara ana och den gamla mannen med getterna sitter väl i sin himmel och följer det hela på sitt sätt, kanske med en ouzo i var hand och sina getter förnöjt betande bredvid sig.

Peenemünde där allt började, allt? Ja det var ändå här en del började som sedan ledde fram till att man kunde landsätta en man på månen. Fast det var säkert inte det han tänkte när han satt där i Berlin och smidde planer för hur man på snabbaste och effektivaste sätt skulle bomba sönder England. Här utvecklades de bomber som vi känner till som V1 och V2.

 Här utvecklades det som i framtiden skulle vara föregångare till både dagens missiler och de rymdraketer som 1969 skickade upp månlandaren med Neil Armstrong och dom andra till månen. Men givetvis var det inte det man hade i tankarna då i början på 40 talet när det var som mest aktivitet här. Man var helt inriktat på att kunna bomba England på snabbaste och effektivaste sätt. Står och tittar på V2 bomben, det är den som har raketmotor. Den första raketmotorn som utvecklades av Werner Von Braun som för övrigt efter kriget flyttade till USA där han var med under hela resan fram till månlandningen. När man ser raketen slås man av likheten till den första raket jag känner till, den som Tintin åkte i till månen, det är säkert ingen slump med tanke på att Tintin ”on the moon” gavs ut 1953 och det var inte allt för långt efter andra världskriget. Jag har växt upp med Tintin och den raket jag tyckte var så synonymt med Tintin är i själva verket en förlaga till bland annat scudmissilen som är så känd sen Irakkriget. Man får, eller iallafall jag får vid såna här tillfällen ofta en tankeställare. Alltså att det som börjar med ren och skär ondska kan ändå i vissa fall leda till att utvecklingen för oss alla drivs framåt, i detta fall är det givetvis kluvet med tanke på alla dessa missiler som används i syfte att skada andra. Men även för mänskligheten i form av rymdprogrammet som i mångt och mycket är sprunget ur det dessa herrar utförde på denna plats. Det har ju en gång hänt och det kan vi hur gärna vi än vill inte ändra på så jag tycker det kan vara värt ett besök för att se och förhoppningsvis ta lärdom av. Kan ändå inte låta bli att medge det faktum att jag ändå blir lite imponerad över hur mycket man kan göra om man är extremt dedikerad en viss sak, om man är tillräckligt hängiven kan man ta sig väldigt långt. För oss som nu lever och bland annat är här och tittar är det väl tur att de allierade var lite med dedikerade och lite med hängivna så att vi nu kan gå här och titta på och läsa om vad dom försökte genomföra under första halvan av 1940 talet.

Den lilla båten stävade sakta över kanalen, ombord fanns föraren och ytterligare två personer. Det var ett par på smekmånad som chartrat båten för att komma över på andra sidan kanalen. Dom bodde på hotell Gdansk som ligger på bekvämt gångavstånd från kanalen. Nu hade dom varit på rundtur i gamla stan och satt nu och höll varandras händer samtidigt som dom tittade uppmärksamt på allt runtomkring. Rakt föröver låg en vit stålsegelbåt med vinterkapellet som ett täcke över sittbrunnen, i den bodde en äldre herre som övervintrade i Gdansk. Han hade nu när pensionsåldern äntligen uppnåtts sålt av hus och allt annat hemma i Sverige och givit sig iväg på en seglats utan mål och utan slut. Nu råkade det bli så att han hamnade här i Gdansk, vilket var lika bra som något annat ställe att tillbringa vintern på tyckte han. Från sin varma kajuta satt mannen nu och såg den lilla båten som sakta stävade över kanalen, han sippade på en kopp kaffe och framför honom stod ett glas goldwasser. Det är den inhemska likören innehållande äkta 22 karats guldflingor, denna speciella likör hade mannen fastnat för vid ett tidigare besök i staden. Nu var han hopplöst förälskad i den. Undrar vad som händer med guldet, tänkte han slött när han svalde en liten klunk kaffe och efter smakade på likören. Denna dag skulle mannen åka till Sopot, han tänkte ta tåget och därefter promenera till ett av många fina spahotell som Sopot är känt för, det var dags att sköta om kroppen med lite bastubad och annat som är bra för både kropp och själ. Tvärs över kanalen ligger den gamla kranen, en svart träbyggnad som liksom är byggd ut över floden. Där kunde båtarna lägga till i gamla tider för att lossa sin last. Nere i gatunivå sitter två ”hamsterhjul” med tjocka rep runt en genomgående axel där två personer sprang i hjulen och därigenom hissade upp godset från båtarna. Från början var det soldater som sprang där. När militären försvann från Gdansk var det istället anställda som sprang, det lär ha varit ett välavlönat jobb. Bredvid mannens segelbåt ligger en stor båt med tyska ägare, dom var inte här hela tiden utan åkte hem till Tyskland långa perioder och lejde bort skötsel och tillsyn av av båten till en lokal firma som var vid båten ett par gånger i veckan. En av dom som tittade till båten hade börjat prata med den Svenske seglaren, dom hade efter ett tag blivit goda vänner och idag skulle han komma för en bit mat och en öl efter uträttat arbete i den Tyska båten. De var bägge ensamma och såg fram mot de små pratstunderna. Förra veckan hade dom suttit på andra sidan kanalen med en öl och småpratat en hel kväll och därefter avslutat med en tur i det stora pariserhjulet som bjöd på en magnifik utsikt.

De lyckliga nygifta var efter sin rundtur på väg tillbaka till hotellet där en varm bastu väntade innan det var dags för den förbokade middagen. Dagen efter var även dom inplanerade på en tur till Sopot, det var varken den Svenska seglaren eller dom medvetna om men kanske kunde deras vägar råkas ytterligare en gång genom slumpen.

Telefonen ringde, han bestämde sig för att svara. Det var på stranden där alla fiskebåtar låg och väntade på tidvattnet så dom kunde komma ut och fiska. Över båtarna hängde tvätt som fiskarfruarna passade på att hänga där vid lågvatten, den fick hänga kvar till nästa lågvatten, det går inte att ta hand om den förrän dess.

Det var från jobbet dom ringde, inte ens på semestern fick han vara riktigt ledig. Detta skulle ta en stund, han tände en cigarett. Egentligen rökte han inte, det var bara en semestergrej. Visst är det dumt men ändå något man kan unna sig på de få veckors ledighet på året man har som sportchef I Sveriges största ishockeylag. En av spelarna hade brutit ett ben I en fot när han var med I en jippomatch I fotboll. Det innebar stor skada för laget eftersom det var en av de mest tongivande spelarna, man måste hitta ersättare snabbt och nu var semestern hotad..

En bit bort stod en liten flicka och ropade något på ett språk han inte förstod. Han var osäker på om det gällde honom eller något annat. Samtalet fortsatte och han förträngde den lilla flickans försök att fånga hans uppmärksamhet. En bit bort kom flera män gående, det var fiskarna som skulle ut och fiska när högvattnet började komma. Det var inget han lade märke till eftersom samtalet om den skadade spelaren upptog hela hans fokus. Männen kom närmare och började pyssla med sina båtar, dom kontrollerade sina nät och lade matsäckar I stuvutrymmet. Dom hade även med sig lite vin, vilket var tradition I den lilla byn. Man hade alltid vin med sig och skålade för fiskelycka efter att näten var lagda I vattnet.

Mannen var som sagt helt omedveten om detta där han stod och samtalade med tränaren för ishockeylaget, han rökte en cigarett till. Det var han tvngen att sluta med när semestern var slut, tänkte han för sig själv. Plötslig kände han att det blev blött om fötterna, han såg sig omkring och alla fiskarna stod och skrattade ihop med dem lilla flickan. Tidvattnet hade smugit sig in och han stod nu en bit ute I viken. Han skrattade ihop med dom andra och gick upp mot land.

Hon skulle hälsa på en väninna som låg på södersjukhuset. Oron för vännen gnagde I henne, dagen innan hade hon fått beskedet att väninnan fått diagnosen kol. Det är en obotlig lungsjukdom som I första hand drabbar rökare. Det enda man kan göra för de drabbade är lindring och I viss mån bromsa sjukdomsförloppet. Denna morgonen hade hon stigit på tunnelbanan I älvsjö, bytt vid T-centralen och var nu på väg på gröna linjen. Hon skulle stiga av I Skanstull. I sin väska hade hon packat ner lite fikabröd som hon bakat dagen innan. Bullar och två sorters småkakor. Hon hoppades att det skulle pigga upp vännen lite.

Mannen bakom stod helt uppslukad av sin smartphone, han höll på med än den ena och än det andra, facebook och börskurser om vartannat. Just nu var det börskurser, han hade köpt en telekom aktie på spekulation. Den gick inte som han hoppats. Varför hade han dragits med I spekulationsvågen, han hade ju egentligen inte råd. Det var inte mer än 20000 som han spekulerat med men det var mycker pengar för honom, det skulle han och hans flickvän köpa soffgrupp för. Nu var det bara 13000 kvar och han visste inte hur han skulle berätta det för flickvännen. Han hade jobbat nattskift och var på väg hem till lägenheten alldeles bredvid Globen. Flickvännen var hemma med deras första barn, en liten flicka på tre månader.

Kvinnan steg av vid Skanstull och den unge mannen åkte vidare med en klump I magen, han var tvungen att berätta för flickvännen om en liten stund.

Den lilla röda stugan har legat här länge. När den byggdes var här lugnt och tyst. För 75 år sedan byggdes arenan bakom, då var det slut på lugnet, här har det ropats och sjungits kampsånger sedan dess. Många matcher har spelats med den lilla röda stugan som tyst åskådare. De ursprungliga ägarna till stugan är borta för länge sedan. Generationer har bott här och lyssnat till de otaliga kampsångerna och alla tänkbara olika speakersröster. Trädet på framsidan har stått emot alla överförfriskade fans behov av att tömma blåsan, trädet har sett och hört allt I från bråk efter matcher till kopulerande unga människor som inte kunnat behärska sig. Otaliga ölburkar har kastats in I trädgården för att plockas upp av de boendes barn och barnbarn som pantat burkarna och drygat ut veckopengen. Lyktstolpen till vänster har förstörts mer gånger än det går att räkna till, den har sparkats sönder och skakats sönder många gånger om året. Nu finns det en ny arena, Friends arena som ligger nästgårds och den sista matchen på Råsunda är spelad. Tystnaden har lagt sig kring den lilla röda stugan och det gamla trädet. Kanske finns det en saknad hos de boende, eller så är det en lättnad. Gatukontoret tycker nog att det är skönt att slippa reparera lyktstolpen, men det finns nya lyktstolpar vid den nya arenan. Vad den lilla röda stugan och det gamla trädet tycker och tänker lär vi aldrig få reda på.