Dags för att plasta, tidsödande men nu börjar det hända något så det är riktigt roligt. Lägger två lager vått i vått, på några ställen tre. Slutmålet är ca: 5 lager överallt.

När allt är fixerat återstår ”bara” att slipa alla kanter. Polyesterplast är lite känsligt med kontaktytor, det måste vara ren plast på alla ytor. Är det inte helt rent så fäster det inte optimalt och kan börja spricka, läckor är inte vad man önskar sig. Slipdammet är extremt lättflyktigt och letar sig verkligen in överallt. Det är nästan helt omöjligt att skydda sig, trots dammfilter och heltäckande klädsel så är detta moment ett enda långt kliande. Även om  man skyddar sig och duschar hur många gånger som helst så finns det kvar, helt enkelt ett jobb man måste ta sig igenom.

Nu skall alla delarna passas in och sättas på rätt plats. Några billiga spännband var ovärdeliga i arbetet, faktiskt tror jag inte att det hade gått att få allt på rätt plats och fixerat utan dom. När allt väl var på plats användes vanligt armerat glasfiberspackel för att fixera alla delar. Det gick åt några burkar men var också en väldigt bra hjälp. Tror faktisk att båtbyggare använder samma sak till att fixera t.ex skott eller andra delar när dom bygger båtar. Det var även en del hål och sprickor som måste repareras innan allt skall slipas och plastas.

När man hittar något som jag gjorde under altanen blir man, eller iallafall jag blir extremt fylld av energi och vill bara sätta igång att jobba. Man vill helt enkelt inte vänta en minut utan bara sätta igång direkt med projektet. Det gjorde jag, jag hämtade sågen och började omedelbart att öppna upp altanen. Tilläggas bör att min fru är likadan som jag så det finns ingen broms att vänta sig därifrån utan det är bara att köra på med bygget. Hon tar hand om markservicen och jag sågar sönder altanen.

Visste att det funnits en pool i den runda delen av altanen. Tidigare ägaren sa att den var borta och vi tänkte inte så mycket på det. En dag på våren kröp jag under altanen av andra skäl eftersom vi skulle bygga ut den. Hittade då vad jag först trodde var rester av poolen, det var det också men vid närmare studerande visade det sig att allt fanns kvar. Det var en glasfiberpool som var sågad i bitar, en glasfiberpool är byggd precis som ett båtskrov och jag har väl lagat lite båtar genom åren. När jag såg allt detta blev jag omedelbart väldigt inspirerad och full av energi, den smittade av sig på Louise som givetvis också ville ha en pool. När jag tog med Wilma under altanen för att visa vad som fanns där tittade hon strängt på mig.
– Hur länge har du vetat att det finns en pool här?
– Sedan vi flyttade in, svarade jag och log.
– Varför har du inte berättat det för mig, frågade Wilma då och stirrade ännu strängare på mig.
– Man kan aldrig veta ,sa jag och fortsatte sedan att förklara för henne att nu skulle vi återställa poolen till ursprungsskick. Då var hon genast med på noterna och efterförljande diskussioner gällde mer när den skulle vara klar. Vi sa till Wilma att den nog inte skulle vara klar förrän i slutet på sommaren men den hemliga målbilden var midsommar.